Maria jobbar med att ge självständigheten tillbaka

Det är oftast inte de stora ögonblicken som Maria Thomasson minns bäst. Inte avancerade hjälpmedel eller komplicerade rehabiliteringsinsatser. Det är stunden när någon klarar att ta sig till toaletten själv för första gången på länge. När någon vågar tro på sin egen förmåga igen. Då vet hon att arbetet har gjort skillnad.

Efter snart tjugo år som sjukgymnast känner hon fortfarande samma drivkraft som när hon började.

– att ge självständigheten tillbaka, det är det som gör att jobbet fortfarande känns så meningsfullt.

När Maria besöker sina patienter gör hon det där livet faktiskt pågår. I hemmet. Där ser hon inte bara diagnosen eller skadan. Där ser hon köksstolen som är svår att resa sig från, trappan som känns oöverstiglig eller badrummet som inte längre fungerar som tidigare.

Marias väg till yrket började med en självklarhet: hon visste att hon ville arbeta med människor. Som ung ägnade hon sig åt både fotboll och dans och trivdes bäst när hon fick vara i rörelse. Valet stod till slut mellan idrottslärare och sjukgymnast. Dessutom fanns det många förebilder hemma. Mamma, mormor och moster arbetade alla som sjuksköterskor. Maria berättar, med ett skratt, att alla nog trodde att hon också skulle bli sjuksköterska, men hon har aldrig riktigt klarat av blod och sår. I stället blev det utbildning i Linköping och ett yrke som hon aldrig har ångrat.

Mycket har förändrats sedan dess. Vården flyttar allt mer från sjukhusen ut till människors hem, vilket gör att rehabiliteringen kommer närmare vardagen. Det passar Maria perfekt. Hon beskriver sig själv som en lots snarare än någon som följer en färdig mall. En dag kan hon komma för att genomföra ett träningspass. Nästa dag möter hon en person som behöver stöd i en svår livssituation.

På Rehabenheten arbetar hon tillsammans med fysioterapeuter, arbetsterapeuter, rehabassistenter, undersköterskor och många andra professioner. När hon berättar om sina kollegor märks det att laget betyder mycket. Maria berättar att det är högt i tak och att hon bollar mycket med sina kollegor. Ingen behöver stå ensam.

Mellan patientbesöken färdas hon genom hela kommunen. Från skärgårdsmiljöer till landsbygden och skogarna längre inåt land. Maria tycker Karlshamn är en fin kommun.

– Jag får se hela kommunen genom mitt arbete och jag tycker att det är en arbetsgivare som lyssnar på sin personal.

Och när arbetsdagen är slut väntar ett annat heltidsuppdrag. Tre fotbollsspelande söner.

– Jag brukar säga att jag är en fotbollsmamma deluxe, skrattar Maria.

Kanske är det just därför hon så väl förstår vad rörelse, självständighet och möjligheten att fortsätta leva sitt liv betyder. För Maria handlar rehabilitering i grunden om något väldigt enkelt. Att hjälpa människor att få tillbaka sådant som många tar för givet – sin frihet, vardag och sin självständighet.