Tre decennier av kommunal sotning – tryggt, ekonomiskt och effektivt!

I år är det trettio år sedan sotningsuppdraget i Asarum gick från privat till kommunal regi. Tio år senare, 2004, blev även Karlshamn en del av den kommunala sotningen. Det är alltså ett jubileumsår i år och på trettio år har en hel del hunnit hända!

I kommunen finns det 9000 skorstenar som våra sotare har hand om, det är både sotning och brandskyddskontroller som görs. Sotning är rengöring av kanalerna medan brandskyddskontrollen är en slags besiktning där man kontrollerar kanalen invändigt med en kamera och gör en utvändig kontroll.  I hela Sverige finns det endast 20 sotningsdistrikt som sköts kommunalt och ännu färre som, likt Karlshamns kommun, också har hand om brandskyddskontrollerna. I distriktet ingår både enskilda hushåll, restauranger och fabriker och att allt sköts kommunalt har sina fördelar berättar enhetschef Patric Olgrim.

– Dels kan vi samkordinera brandskyddskontrollerna och sotningen, så vi får en bättre överblick och kan ha hand om hela processen. Och eftersom kommunen inte heller får tjäna pengar på samma sätt som ett privat bolag, blir det billigare för invånarna också, säger han.

Sotningsteamet i Karlshamn består av fem sotare och tillsammans har de, inklusive Bengt-Åke Karlsson som numera är pensionär, över 200 års erfarenhet av yrket. Sotaren Stefan ”Frodi” Persson påbörjar snart sitt 50 år som sotare i Karlshamn.

– Jag började när jag skulle fylla 16 och fick jobb direkt, jag fick gå som lärling i början och har blivit kvar sedan dess. Så det är ju en hel del förändringar man har sett under årens lopp, säger han.

Då och nu

Idag planeras sotningsrundorna så att man ska kunna ta flera hus i anslutning, sotarna åker alltid ut på egen hand och har allt de behöver i bilen. Men Bengt-Åke Karlsson, som efter 49 år som sotare i Karlshamn har gått i pension, startade sotarkarriären 1965 och minns hur det gick till förr.

– Då fick man ta mopeden till de olika husen, eller gå, men det var fler hus bredvid varandra som skulle ha sotat då, nästan alla eldade med ved eller olja. Det var också vanligt att man blev erbjuden en sup på jobbet, det skulle ju aldrig hända idag, skrattar han.

I början fick både Stefan och Bengt-Åke betalt i kontanter, antingen varje veckoslut eller vartannat. Som lärling kunde man få cirka 120 kronor i veckan 1965 för att sen kunna tjäna lite mer när lärlingsperioden var över.

– Nu är det också vanligare att huset är tomt när man kommer, de flesta är på jobbet eller någon annanstans. Förr var det oftast någon hemma, konstaterar hela sotargänget.

Ändrade arbetssätt, andra eldningsvanor och mer fokus på säkerhet och arbetsmiljö har satt sin prägel på sotarbranschen, men att sotarna trivs på sitt jobb är det inget tvivel om. Patric Olgrim tror att en faktor att man väljer att stanna på samma arbetsplats så pass länge, är en kombination av ett fritt arbete där man är ute mycket i friska luften och trivseln.

– Vi ligger på runt på runt 3 % sjukskrivning, vilket ju är väldigt lågt, så det betyder ju att alla trivs och vill komma till jobbet, det är vi jättestolta över, säger han.